Konungarnas konung och ariernas ljus - berättelsen om Irans siste kejsare.

Mohammad Reza Pahlavi föddes den 26 oktober 1919 i Teheran, Iran. Han var den äldsta sonen till Reza Khan och därmed arvtagare till den persiska tronen när fadern genom en militärkupp avlöste Qajardynastin år 1921. Reza Khan, som ursprungligen ämnat att bilda en republik, krönte sig själv till kejsare (shah) över Persien (Iran från 1935). Pahlavidynastin var ett faktum. Vid 11 års ålder skickades Mohammad Reza till en internatskola i Schweiz och fick en mycket god utbildning. Han var den första medlemmen av den persiska monarkin som fick lov att studera utomlands.

Det gamla persiska riket hade under en längre tid mött yttre påfrestningar från europeiska imperier. Under 1800-talet ägde det s.k. "Stora spelet" rum, vilket kännetecknades av en intensiv maktkamp mellan det brittiska imperiet och det ryska kejsardömet. Dessa två stater tävlade ständigt om inflytande i såväl Persien som Afghanistan och även Indien. Denna tvist löstes delvis genom det Anglo-ryska föredraget 1907 då Storbritannien och Ryssland delade upp Persien i olika inflytelsesfärer. 

Men behovet av inflytande kvarstod fortfarande, särskilt efter första världskriget då västmakternas efterfrågan på olja ökade i snabb takt. Detta gällde även Storbritannien, trots att landet sedan 1918 erhöll oljerika Irak och Transjordanien. År 1919 signerades därför det 'Anglo-persiska oljeföretaget'. Britterna kunde nu inte enbart förvänta sig ett tryggt utbud av råolja och petroleum, utan därtill fortsatt politiskt inflytande över Persien. Och som om det inte redan var nog med det bidrog Storbritannien direkt till störtandet av Qajardynastins genom att bistå Reza Khan i militärkuppen 1921.

Både Storbritanniens och Sovjets politiska inflytande över Iran hotades emellertid under andra världskriget då Reza Pahlavi, nu som shah, nekade dem assistans. Shahen deklarerade att Iran skulle förhålla sig neutralt och att landet dessutom skulle upprätthålla diplomatiska förbindelser med Tyskland. När Hitlers krigsmakt tillslut inledde sin invasion av Sovjetunionen förkunnade Shahen sin motvilja inför att låta allierade trupper passera genom landet. Storbritannien och Sovjetunionen svarade med att tillsammans invadera Iran, och Reza shah tvingades abdikera. Därmed fick sonen Mohammad Reza bestiga tronen. Under honom skedde en viss modernisering och demokratisering av landet. 

Successivt fick det marxist-leninistiska partiet Tudeh, med stöd från Sovjetunionen, allt mer inflytande. Partiet motsatte sig monarkin på ideologiska grunder och iscensatte ett attentatsförsök på Shahen 1949. Attentatet misslyckades och incidenten ledde till att Hans Majestäts regering förbjöd partiet. Detta blev startskottet för landets utveckling mot autokrati. 

De diplomatiska relationerna med Nato höll på att försämras när Mohammed Mossadegh, en ledande socialdemokrat, valdes till premiärminister 1952. Han påbörjade en noggrann nationalisering av Irans oljebolag, något som både de Förenta staterna och Storbritannien starkt ogillade. År 1953 organiserade därför underrättelsetjänsten CIA en kupp som avsatte Mossadegh och som stärkte shahens konstitutionella roll. Som monark med nu större befogenheter tog Mohammad Reza kraftigare ställning mot Sovjetunionen och kommunistiska agitatorer.

Därtill arbetade han hårt för att få landet in i en vidare ekonomisk utveckling under vad som kallades "den vita revolutionen". Såväl fattigdomen som analfabetismen sjönk i takt med att landet gick från att ha en agrart baserad ekonomi till en fullt industriell ekonomi. Barnadödligheten sjönk och folk fick fler möjligheter till utbildning. Den genomsnittliga levnadsstandarden for genom taket. 

Denna raska modernisering, som initierades av shahen och kungahuset, mötte emellertid ett gediget motstånd. En substantiell del av folket började tröttna på shahens auktoritära styre, förenat med Natos ständiga inblandning. En del förargades av de växande ekonomiska klyftorna som bara gjordes mer uppenbara av shahens enorma spenderande. När den persiska monarken i progressivismens anda lagstiftade om kvinnlig rösträtt 1963 välde arga folkmassor in från landsbygden och rasera ett flertal kungliga statyer.

Med tiden började folk tröttna i allt snabbare takt. Och sedan landet år 1975 blivit en enpartistat under partiet Rastakhiz började fler därtill proponera för att landet skulle bli en republik. År 1979 började kraftiga protester ta fart mot den kejserliga regimen. Av misstag började militära ämbetsmän beskjuta demonstranterna. I radio uttryckte shahen enorm förskräckelse av denna massaker, men folkets förtroende var nu helt förskingrat. Shahen förlorade snabbt kontrollen över landet, regeringsmakten kollapsade och Mohammad Reza flydde landet. 

I samband med revolutionen återvände den populära men populistiske klerken Ruhollah Khomeini hem från exil i Frankrike, varpå han möttes av två miljoner jublande människor i huvudstaden Teheran. Efter en folkomröstning 1980 förklarade han landet en islamisk republik under sig själv som högste ledare (Ayatollah).

Samtidigt gick den gamle shahen i landsflykt till Egypten tillsammans med resten av sin familj. Han avled i Kairo den 27 juli 1980. Och med honom försvann även 2500 år av monarkistiskt styre i Iran.

Må Hans Kejserliga Majestät vila i evig frid.

Källor

https://www.iranchamber.com/history/mohammad_rezashah/mohammad_rezashah.php (hämtad 2015-04-11)

https://www.youtube.com/watch?v=8w4Ku6l7OEI (Iran's Revolutions: Crash Course World History 226)

(hämtad 2015-04-11)

https://en.wikipedia.org/wiki/Mohammad_Reza_Pahlavi (hämtad 2015-04-11)

https://en.wikipedia.org/wiki/Pahlavi_dynasty (hämtad 2015-04-11)

https://www.youtube.com/watch?v=1e_AZ3j2LbY (World War II in Europe and the Pacific: Every Day)

(hämtad 2015-04-11)

https://en.wikipedia.org/wiki/Mohammad_Mosaddegh (hämtad 2015-04-11)

Denna text är utdragen ur ett gammalt prov från 2015.